ToisetoiséierenTobiasToccagetockTocktockeg, -igTockegkätTockmeierTockskapptockskäppeg, -igTockskäppegkät, -keetTodéi, TaudisTodeler, ToodlerToodlertod(d)elenTodiTodiTaudisTofeltoff, toft, tofteg, -igtoffeg, toftegTofttoftegToktokegtokelegToltolentolerantToleranztoleréierenTolziriTollkiischtToll, TolliTollwuttollwüteg, -igTomTomatTomate(n)-TomatejusTomateplanzTomatepoulTomatepüreeTomatesaaftTomatestackTomatenzalotTomatenzoossTomatenzoppTommTommTombolaTombollaTommelTommeldarTommeldech, -dichtommeleg, -igtommelentommelenTommenTëmmerTëmmerliitchenTommes, TommiTommes-, ThomasmielThomasschlakTommesmiel(s)sak, TommessakTommesnuechtTomptompentompenTompeltompeleg, -igtompelenTomplerTompleschTon, Toni, ToonchenTona, ToniaTonäerd, essegsauerTondeldarTonkabountonkenTonntonneweisTonnTonnTonnagetonnéierenTonnerreTontel, Tonteléngtopeg, -igTopegkät, -keettopenTopertTopes, Topfouss, -schwanzTop(p)mannTopinambourtoppelegtopelig, toopligTop(p)mannTorf | Toise (wie frz.) — s. Tues.
toiséieren (twA/zeiərən) trans. Verb.: «messen, von oben bis unten ins Auge fassen» (Ga) — cf. tuesen.
Tobias (Ton: 1) M.: «Dummkopf» — cf. Hippias, Lausias, Topert.
Toccage (wie frz., Ton: 1) M.: «Abbauzins» (der Tâcherons [s. d.] — Bergwerk).
tock lautmalend wiederholt: tocktock — im Kinderspiel: t., t. d'Dir op / wien as do? / en Engel mat séngem gëlde Stiefchen (en Däiwel mat séngem eiserne Staf) / wat hätt en da gär? / en Déier dat sech am Bësch ophält usw. — klinglingling, t. t., bonjour Madame usw. — t., t., mécht de Wollef.
Tock (Pl. Téck) M.: 1) «Dickkopf, Starrkopf» — dat as der emol en T.! — in manchen Ortsneckereien, z. B.: déi Haasseler, déi Éislécker Téck; 2) «starker Hofhund» — cf. Hafftock; 3) dinglich: a. «Bremsklotz» (am Wagen, am Fahrrad) — den Tock as ofgeschlaff — cf. Patt III sub 5); b. «Prellbock»; c. «Brandrute» — cf. Brandrutt; d. «Schuhnagelsorte» — cf. Knippchen sub 3)a., b.
tockeg, -ig (lok.: tockseg) Adj.: «starrköpfig, eigensinnig» — dazu: Tockegkät F. — cf. tockskäppeg.
Tockmeier (lok.: Tocksmeiser) M.: «Duckmäuser» — cf. Duckmeiser.
Tockskapp M.: 1) «Dickkopf» — cf. Tock sub 1), Klatzkapp sub 2); 2) (lok.: Niederkerschen) «Kaulquappe» — cf. Kauzekapp.
tockskäppeg, -ig Adj.: «dickköpfig» — dazu: Tockskäppegkät, -keet F. — cf. tockeg, ampässeg sub 1), déckkäppeg, etätéiert, klatzkäppeg, verbruet, storréckseg.
Todéi, Taudis (wie frz., Ton: 1) M.: 1) «Elendswohnung»; 2) «durch Mißwirtschaft verursachte Unordnung u. Verschmutzung» — wat as dat en T. bei denen am Haus!
Todeler, Toodler ON.: «Tadler» — Dorf der Gemeinde Heiderscheid, Kanton Wiltz — 142 — attributiv.: Toodler — den Toodler Bur (Willibrordusbrunnen bei Tadler) — d'Toodler (Tootler) Millen — déi Toodler (Einwohner von T.).
tod(d)elen — s. tottelen.
Todi I (lok.) M. — s. Zodi.
Todi II, Taudis (wie frz., Ton: 1) M. — s. Todéi.
Tofel (lok.) F.: 1) «Schaukästchen» (Ga) — Ga: Töfelchen (Bildkästchen); 2) (dafür auch: Tofelt, Wiltz: Hofelt — in der Sauer-, Moselgegend) «Schulranzen» — cf. Tabel, Tafel, Schoulsak; 3) (lok.) — s. Tafel sub 3).
toff, toft, tofteg, -ig Adj.: «taufeucht» — cf. dofteg.
toffeg, tofteg Adj.: 1) «locker» (vom Gebäck, vom Teig gesagt); 2) «lauwarm» — dafür auch: téipeg, wodelech, toweleg; 3) «taufeucht» (s. d. Vor.) — d'Wäsch as t.
Toft M.: «leichter (Sommer-)Nebel» (Wb.06: Tau) — cf. Doft.
tofteg — s. toff u. toffeg.
Tok (lok.: Nösl.) F.: «Böller» — s. Hok II sub 2), lok., z. B. Arsdorf, Bondorf: Hooch.
tokeg (lok. Bech/Echt. — C) für topeg (s. d.).
tokeleg (lok.) Adj.: «zimperlich» (C). — hie geet nët t. mat hir ëm (er nimmt keine Rücksicht [auf ihr Alter]).
Tol M. und F.: «Eisenblech» — frz. tôle.
tolen Adj.: «aus Eisenblech» — en t. Ämer, Daach, Schaf, eng tole Biitchen, eng t. Dir — cf. Blech, blechen.
tolerant Adj.: «tolerant» — dazu: Toleranz F.
toleréieren trans. Verb.: «tolerieren, dulden, zulassen» — du bas nach jhust hei toleréiert.
Tolziri M. — s. Toile cirée.
Tollkiischt F.: «Tollkirsche» — cf. Juddekiischt sub 1).
Toll, Tolli männlicher Vorname: «Anatol».
Tollwut F. — wie hd. — cf. Haupeschkränkt, rosen sub A. 1) — dazu: tollwüteg, -ig Adj.
Tom männlicher Vorname — s. Thomas.
Tomat (/tOma:t, /tOmAt) F.: «Tomate» — cf. Juddenapel;
Tomate(n)- -jus M.: «Tomatensaft» (-jus wie frz.); | |